Krönika
Kära prenumeranter!
Vår enkät om den kommunala parkverksamheten är i det närmaste klar, några få eftersläntrare återstår ännu. Men vi kan ändå avläsa några tydliga tendenser. Den utveckling som förutspåddes för ett år sedan har nämligen trätt i kraft på många håll landet.
Utvecklingen mot en mer splittrad parkorganisation fortsätter. Nu har cirka hälften av de kommuner som är anslutna till MOVIUM Rådgivning skilda beställar- och utförarfunktioner jämfört med en tredjedel för ett år sedan. Däremot har inte konkurrensen slagit igenom på alla håll ännu. Fortfarande genomför drygt två tredjedelar av de tillfrågade kommunerna mer än 90% av all parkskötsel i egen regi. Men på många håll är det bara en tidsfråga innan stora delar av verksamheten är fullt konkurrensutsatt.
För ett år sedan kunde drygt hälften av parkenheterna glädja sig åt i stort sett oförändrad eller ökad budget. I år är läget annorlunda. Nu är det bara 20% av förvaltningarna som inte drabbas av besparingar. Och nästan en tredjedel av parkenheterna drabbas av mer än 10%:s nedskärning. Detta har i sin tur lett till uppsägning av personal på många håll i landet.
Vad finns då för möjligheter att möta den framtid som här målas upp. Vid kursen "Billigare parker" som genomfördes i Alnarp den 10-11 mars skissades några möjliga strategier:
1. Skynda långsamt! När det gäller organisatoriska förändringar finns många tänkvärda slutsatser i rapporten "Sveriges systemskifte i fara? erfarenheter av privatisering, avreglering och decentralisering", författad av Stefan Fölster m fl och utgiven av Industrins utredningsinstitut. Författarna har studerat ett hundratal verksamheter där drygt hälften privatiserats eller decentraliserats.
En erfarenhet är att det lönar sig att skynda långsamt. Ideologisk iver tycks vara en av huvudförklaringarna till att det går snett. Förändringen drivs igenom innan man är mogen för den. Följden blir ofta att ett kommunalt monopol byts ut mot ett privat. En annan slutsats är att kommunerna bör behålla åtminstone en liten del av verksamheten i egen regi. Då har kommunernas beställare något att jämföra de privata entreprenörernas priser och service med.
2. Rationalisera! Det mesta talar för att vi står inför parkernas strukturrationalisering. Kostnaderna per kvadratmeter skattefinansierad parkmark måste sänkas radikalt. Ett första steg är att differentiera skötseln, osthyvelsprincipen duger inte längre. Ett andra är att göra sig av med parkmark som inte fyller en klar funktion. Ett tredje steg är att införa ny teknik, främst från jord- och skogsbruket. Ett fjärde är att se om den egna organisationen, vad kan vi göra för att bättre utnyttja arbetskraften -- vår viktigaste resurs.
3. Var aktiv! I tider som dessa är det viktigare än någonsin att vara utåtriktad och tala för sin vara. Man kan naturligtvis önska att man var i München, där stadsfullmäktige beslutat satsa 3 miljarder kronor på stadens parker och grönområden under en 25-årsperiod. Men det är verkligheten här och nu som gäller! Utmaningen består i att göra bästa möjliga av den situation som råder.