Källsorterings/behandingsförsök

Publicerad 1 januari 1994

Under 1991-1992 pågick ett stort projekt med 6 olika renhållningsbolag och Naturvårdsverket som finansiärer. Projektet hade titeln "Kompostering och förbränning av organisk resp. brännbar fraktion från källsortering av hushållsavfall". Svenska Renhållningsverks-Föreningens Service AB ansvarade för projektledningen. Avsikten med projektet var att utvärdera bl. a. miljömässiga, tekniska och ekonomiska konsekvenser för olika källsorterings- och behandlingssystem.

Ett varierande antal hushåll i Borlänge, Borås, Eslöv, Stockholm, SV Skåne och Södertörn deltog i försöket Hushållsavfallet sorterades enligt olika instruktioner på de olika platserna. På samtliga platser utsorterades papper, glas, batterier och miljöfarligt avfall. Därutöver definierades följande fraktioner: Borlänge: brännbar resp. komposterbar fraktion; Borås: övrig resp. komposterbar; Södertörn (SRV): brännbar resp. organisk; SV Skåne (SYSAV) och Eslöv (MERAB): torr resp. våt; Stockholm (SKAFAB): endast övrig fraktion.

Det utsorterade materialet i försöket transporterades till Borlänge och Ludvika för förbränning resp. kompostering.

Resultaten av projektet publiceras i en sammanfattande huvudrapport och fem delrapporter:

93:2/4185 Källsorterat hushållsavfall - kompostering och förbränning (huvudrapport)

93:2: 1/4191 Beskrivning av sex olika system för källsortering av hushållsavfall

93:2:2/4192 Förbränning av källsorterat hushållsavfall

93:2:3/4193 Kompostering av källsorterat hushållsavfall

93:2:4/4194 Karkterisering av avfallsfraktioner från källsortering

93:2:5/4195 Bruttokostnader för olika källsorteringssystem.

Rapporternas sifferbeteckning hänför sig först till Sv. Renhållningsverks- Föreningens Rapport-serie (beställning 040/971094), därnäst till Naturvårdsverkets Rapport-serie (beställning 08/7991000).

Projektets komposteringsförsök var således förlagd till Ludvika Komposteringsanläggning, som togs i drift 1979. På anläggningen sker sortering av materialet i långsamroterande trummor, överbandsmagnet, två rotorsiktar med siktdiameter 100 mm resp. 32 mm och en vertikal vindsikt. Anläggningen är utformad för att på ett bra sätt omhänderta blandat avfall med låg fukthalt. Det visade sig i projektet att det utsorterade komposterbara eller våta avfallet från Borlänge, Borås, Södertörn och SYSAV hade för hög fukthalt för att anläggningen skulle fungera bra.

Efter sortering komposterades materialet på en hårdgjord yta. Komposten vändes med lastmaskin var 14:e dag. Under komposteringen gjordes en mängd provtagningar för analyser som kan delas in i fem kategorier: allmänna tillståndsparametrar, makronäringsämnen, mikronäringsämnen, oönskade spårelement och organiska mikroföreningar.

Provtagning skedde vid tre tillfällen under behandlingen: 1) Råkompostmaterial uttaget efter sorteringen; 2) Efter ca 4 mån. kompostering; 3) Efter ca 11 mån. kompostering. Resultaten från analyserna jämfördes med referensmaterial, bestående av mogen kompost från fem olika platser i Sverige, bl. a. brf Tusenskönan i Västerås.

I slutsatserna av komposteringsprojektet sägs bl. a. att källsorteringssystemen i Borlänge, Borås och SYSAV gav en relativt sett bra kompostkvalitet och den kan användas för odling. Materialet från SRV gav sämre kvalitet som inte bör användas för odling utan som yt- och återställningsmaterial. Vått och torrt-systemet inom MERAB gav en dålig kompost, i stort sett likvärdig med den som producerades med blandat avfall från SKAFAB som utgångspunkt. Komposten karakteriseras som deponimaterial.

I komposteringsrapporten betonar man att den källsorteringsmodell som ska tillämpas i framtiden bör vara utformad så att alla avfallsmaterial som kan äventyra kvaliteten på den färdiga komposten ej ska tillåtas i en lättnedbrytbar biologisk fraktion, oavsett om materialet ska behandlas lokalt eller centralt.