Det har gått tre år efter första inflyttningen i bostadsrättsföreningen Tusenskönan i Västerås. Ett miljöanpassat boende var ledstjärnan i projektet, men hur har det egentligen gått med alla idéer om ett bättre, vackrare och mer ekologiskt boende? Hur fungerar det att bo när källsortering och kompostering tillhör vardagsbestyren? Och vad tcker de boende själva om sitt område och de olika experimenten? Det har Movium - sekretariatet för den yttre miljön i Alnarp och Stiftelsen REFORSK låtit ett antal forskare tagit reda på.

Komposter kan sprida såväl sjukdomar, skadedjur och ogräsfrön. Därför förekommer ofta rådet att inte lägga sjuka växter i komposten. Istället rekommenderas att bränna eller gräva ner sjukt avfall. Ur växtskyddssynpunkt kan deponering eller förbränning förefalla vara en riktig åtgärd för att minska smittan i odlingens närmaste omgivningar. Men hur allvarlig är smittrisken egentligen? Kan det inte istället vara så att kompostering är en form av hygienisering?

I packningsskadad jord har träd och buskar ingen chans att utvecklas som de ska. Växterna lider, målet med anläggningen nås aldrig och de boende klagar. Men det finns flera olika metoder att redan i anläggningsskedet luckra jord och terrassbotten i blivande planteringsytor. Därigenom kan överskottsvatten ledas bort, luft åter strömma fritt i markens porsystem och växternas rötter breda ut sig på nytt. En bonde skulle aldrig utsätta jorden för sådan åverkan som sker på många byggarbetsplatser landet runt.

Den ökande miljömedvetenheten och höga underhållskostnader ställer nya krav på dagvattenhanteringen. Med dagens teknink kan regnvatten utnyttjas för att berika vår utemiljö och samtidigt vara till nytta i ekologiska kretsloppet.