På den fjärde "Nordische Baumtage" 8-10 juni i Rostock, som undertecknad medverkade och deltog i, behandlades ekdöden av Dr. Hartmann från Niedersächsische Forstversuchsanstalt.

Den ekdöd som vi upplever för närvarande även i Sverige har enligt säkra belägg drabbat ekarna periodvis under flera hundra år. I Nordtyskland dör ca 3-5 äldre ekar/ha varje år. Årsringsanalyser på 600st 80-220 åriga berg- och skogsekar har visat tillväxtminskningar under åren 1985-87. Orsaken till detta är de sedan 20 år lägsta senvintertemperaturerna vintrarna 1984/85 och 1986/87. För skador genom frost talar även de vertikala bandformiga barknekroser på stammarna. Ökat kvävenedfall har i viss mån minskat ekarnas härdighet.

Under perioderna med de stränga vintrarna blev de undersökta ekarna under flera somrar kalätna av insekter. Man antar således att extremt kalla perioder under senvintern, insektsangrepp och extrem torka har varit huvudorsaken till den dåliga konditionen som många ekar befinner sig i.

Miljöpåverkan som sekundära faktorer menar Dr. Hartmann har inte kunnat tillmätas större betydelse. En skalbagge (Agrillus biguttatus) som angriper försvagade ekar, kan ta död på dessa på kort tid. (Klaus Vollbrecht)