I en artikel tar professor Peter Brahe upp den i Tyskland så omdiskuterade frågan om man skall använda utländska arter i parker och trädgårdar. Man har under årens lopp kunnat följa det ibland mycket infekterade och känsloladdade ämnet i olika tyska tidskrifter. Vi är ännu inte drabbade i Sverige men det är nog på sin plats med en viss beredskap. I den tyska debatten finns tråkigt nog inslag av samma rasism som ger sig till känna i invandrardebatten.

Professor Brahe försöker nyansera debatten och pekar på vilka kriterier som kan användas. Han menar att det främst är följande fem punkter man bör beakta om man tänker använda utländska arter a/ i vilken grad den ursprungliga ståndorten är förändrad, b/ risken för florapåverkan i omgivningen, c/ risken för faunapåverkan i omgivningen, d/ estetiska vinster och e/ påverkan på skötselnivå. När det gäller faunapåverkan nämner han risken att införda arter kan tränga tillbaka inhemska arter som är viktiga näringskällor för djurlivet. Med införda arter kan också komma främmande djurarter som kan påverka den naturliga faunan. En del av de införda växterna har ingen positiv effekt på djurlivet (genom att utgöra näringskälla) som exempelvis platan.

Å andra sidan finns det införda arter som har stor betydelse för det inhemska djurlivet. Professor Brahe nämner Buddleja davidii och Elaeagnus augustifolia som exempel. Dessutom finns det flera inhemska arter som spelar obetydlig roll för djurlivet som exempelvis Ilex aquifolium och Taxus baccata. (Rune Bengtsson)

Som synes händer en del som gör att politikerna måste tänka om och då borde också de gröna frågorna ha sin givna plats. Det gäller att haka på, delta i debatten och försöka påverka besluten. Att "hänga aktualiteten i rockskörtet" fick jag för länge sedan lära som ett bra recept att få ut sitt angelägna budskap.