1990 beslöt de styrande i Köln att utveckla ett koncept för sanering av alla innerstadsalléer. Dessa var illa åtgångna av den alltmer närgångna trafiken. I en artikel redogörs för hela processen, bl.a. hur man flyttat på bilarna och brutit upp hårdgjorda ytor och omvandlat dem ptill växtbäddar för att ge träden mer livsrum och i slutändan värdefulla gröna lungor åt stadens medborgare.

I nästa uppsats presenteras ett trädprojekt från Münster, där det gällde att både bevara och vitalisera det nuvarande trädbeståndet samt nyplantering. Även här har man brutit upp hårdgjorda ytor för att träden ska få bättre tillgång till regnvatten. Dessutom har gammal förorenad jord sugits bort, lövkompost har tillförts och gödslats efter jordanalys. Därefter har marken täckts med bark eller flis. På gator med fjärrvärmekulvertar har man lagt ner bevattningsanläggning under stenläggningen för att kunna motverka uttorkning.

Värdering av träd före beslut om trädvårdande åtgärder är ett annat tema liksom förflyttning av stora träd. Vidare behandlas trafiksäkerhet i samband med kronsäkring samt brottsäkerhet hos träd.

Olika metoder för lokalt omhändertagande av dagvatten från betongytor presenteras i en utförlig artikel. Vidare presenteras en undersökning av skador av hundurin, varvid man kunde konstatera irreversibla skador på blad, oförvedade växtdelar samt rötter även efter enstaka tillfällen av kontaminering.