movium.slu.se

Erik Hannerz är sociolog vid Lunds universitet. Foto: Emil Malmborg.

Tidskriften Stad
STAD 26 - Samtalet

Subkulturer leker med stadens gränser

Publicerad 9 september 2019

När man pratar om lek med sociologen Erik Hannerz känner han sig hemma. Han forskar om subkulturer, som han ser som en lek med identitet i stadsrummet.

 

Erik Hannerz är biträdande lektor och forskare i sociologi. Han är en av initiativtagarna till forskningstemat Urban Creativity på Pufendorfinstitutet vid Lunds Universitet, en tvärvetenskaplig plattform där forskare kan samlas kring ett tema under åtta månader. Temagruppen Urban Creativity ville undersöka hur staden används av unga för olika urbana aktiviteter.

 

I fokus står ungas behov och användning av stadens offentliga platser. Hur läser och förstår de grupper som ägnar sig åt graffiti, skate, dumpstring eller gerillaodling staden? Vilka värderingar håller subkulturerna samman? Gemensamt för grupperna är att de testar gränserna för hur staden kan och får användas rättsligt, moraliskt och kulturellt.

 

Med förväntan cyklar jag mot Pufendorfinstitutet, där jag stämt möte med Erik Hannerz. Jag hoppas få en djupare förståelse för varför vuxna ofta har så svårt att stå ut med att barn och unga själva skapar lekmiljöer, mötesplatser och aktiviteter. En fråga som jag funderat mycket på genom åren och som skavt i mitt yrkesutövande som landskapsarkitekt.

 

Klåfingriga vuxna

Drivna av välvilja, oro, eller av kommersiella vinstintressen – oavsett vilka motiv vi har är vi vuxna ofta snabba med att försöka ställa till rätta, styra upp och skaffa oss kontroll. Vår oförmåga att ge utrymme för barn och unga att själva prova sig fram signalerar misstroende mot de ungas eget initiativ och egen förmåga. Vari bottnar denna vår klåfingrighet? Vilken analys gör en forskare i subkultur av dessa frågor?

– Ett barn möter världen med nyfikenhet och fascination, medan vuxna oftast redan har bestämt sig för vad som är fult eller fint, tryggt eller otryggt. Dessa gränsdragningar intresserar mig mycket, svarar Erik Hannerz.

 

Barns och ungas friare sätt att undersöka världen krockar då mot vuxenvärldens värderingar och skapade ordning, menar han. Att fånga upp och anpassa sig till normer och värderingar är en del av den nödvändiga socialisering vi genomgår under uppväxten.

– Men samhället blir fattigt och stelt om vi inte längre kan acceptera ungas kreativitet och välkomna nya sätt att se på världen.

 

Nyfiket undersökande

Att undersöka världen med nyfikenhet och fascination är ju en vanlig definition av lek. När lek kommer på tal känner sig Erik Hannerz hemma, uppvuxen med en mamma som var förskollärare. Lek intresserar honom, och han menar att vi leker alldeles för lite som vuxna.

– Subkulturer kan betraktas som ungdomars lek med material, omgivning och identitet. I leken blir de begränsningar man stöter på ofta en källa till kreativitet och problemlösning.

 

Problemet för subkulturer idag är att begränsningarna försvunnit. Allt finns tillgängligt att köpa och internet öppnar för att jämföra sig med andra. De låga trösklar som varit ett särdrag, typiskt för subkulturer, blir då genast högre.

– Om vi tar skatekulturen som exempel har sådant som brädor och tomma swimmingpooler från början varit tillgängliga och billiga. Men efter hand har skate kommersialiserats och lockar nu med attraktiv och dyr märkesutrustning.

 

Blir professionalisering

Foton och film som tidigare spreds från person till person, eller kopierades i hemmagjorda fanzines, ligger numera på nätet. Det blir lätt att man jämför sig med dem som är bäst, menar Erik Hannerz.

– Aktiviteten skate rör sig då bort från lek och närmar sig istället sportens värld. Det blir en sorts professionalisering.

 

Professionalisering och kommersialisering av subkultur är en lukrativ affärsidé som säljer både produkter och image. Lagliga graffitiväggar och iordningställda skateparker kan ge en önskvärd branding till den stad som vill profilera sig. I ordnad form och inom de ramar planerarna bestämt kan subkulturer hjälpa till att höja stadens attraktivitet och dess värde. Så sker till exempel i London där samhällskritisk graffiti sparas för att den blir en coolhetsfaktor med ökad turism och stigande fastighetspriser som resultat.

 

Drivkraften värdefull

– När samhället tar över initiativet och platsskapandet för subkulturer går samtidigt något av dess själ förlorad, säger Erik Hannerz och fortsätter:

– Drivkraften – att hitta nya sätt att se, använda och tolka staden på – tämjs och platsbestäms. Om de unga själva tillåts organisera exempelvis en skatepark lär de sig en hel massa värdefullt på vägen: organisation, demokrati, byggande, materialkännedom. Det är förresten just de mål som beskrivs i förskolans läroplan!

 

Erik Hannerz tankar får mig att reflektera över min egen yrkeskårs roll i stadsbyggnadsprocesser. Som landskapsarkitekter får vi ofta i uppdrag att skapa attraktiva platser för barn och unga. Pressade av tajt tidplan och budget har vi sällan tid att gå in i utdragna processer där barn och ungas initiativ och drivkraft kan tas tillvara. Förhoppningsvis hinner vi ta reda på intressen och önskemål från de unga, men det är inte ofta flexibiliteten är så stor att vi kan gå utanför byggbranschens fixerade ramar. Risken är uppenbar att vi som yrkeskår pekar ut färdigställda platser dit unga hänvisas. I värsta fall innebär det samtidigt att aktiviteten avvisas på andra platser.

 

Alla åldrar

Människor i alla åldrar behöver en stadsmiljö att trivas i. Det gäller såväl barn och unga som vuxna och äldre. Behoven är olika men lappar också över varandra och möts. Kan staden kosta på sig att ge unga plats att prova sig fram, lära sig av sina misstag och hitta nya kreativa lösningar? Kan vi vuxna stå ut med att unga gör saker på nya sätt och låta platser och aktiviteter få växa fram av egen kraft? Vill och vågar vuxenvärlden finnas i ungas närhet som ett stöd när det behövs? För Erik Hannerz är just gruppens definition av sin egen identitet intressant, och där behövs vi andra som kontrast.

– Subkulturerna behöver samhället och vuxenvärlden att ta spjärn emot. Att inte göra likadant som alla andra är själva meningen med att leka med identitet och grupptillhörighet. Då måste också ”alla andra” se och reagera, annars går meningen förlorad.

 

Leka ifred

Om lek ska blomstra måste vi få leka ifred. Så är det för alla människor. En komplikation med subkulturer är att de gärna vill klara av allting själva. Idealet är ”ifred men med vuxna inom räckhåll” – egentligen samma förhållande som bör råda för utformning för förskolebarns vilda lek på förskolegården.

 

Erik Hannerz avslutar vårt samtal med att generöst erbjuda sitt stöd till samhällsplanerare som är intresserade av subkulturer och ungas behov av platser i staden.

– Drömmen är att få samarbeta med dem som vågar jobba på ett annorlunda sätt. De som behöver forskningsstöd men som kanske motarbetas av politiker och tjänstemän som fastnat i invanda mönster.

 

Utställningen LEK! pågår på FormDesignCenter i Malmö till den 3:e november.

LENA JUNGMARK

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <img>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Filtered comments

  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.

plain_text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.