movium.slu.se

Tidskriften Stad
STAD 26 - Reflexion

En vision för de bekväma

Publicerad 9 september 2019

Kan inglasade stadskvarter gynna mellanmänskliga möten, frågar sig Caroline Axelblom.

 

Detta nummer av STAD har befäst relevansen i att ta gaturummet på allvar. Bra gaturum krävs för att få till ett gatuliv och mellanmänskliga möten. Men trots mötesplats efter mötesplats är det svårt att få människor att mötas. Varför?

 

Kanske börjar vi i fel ände när vi tror att bra gaturum ska leda till spontana möten istället för att först titta närmare på det samhälle vi har att utgå från. Absolut, gator styr var, vart samt hur vi rör oss och vad vi gör. Jag tänker på det klassiska exemplet i Paris, utfört av Haussmann under Napoleon III:s envåldsmakt, där tydlig och bred infrastruktur gjorde det svårare för stadsborna att barrikadera sig och göra uppror. Det sittande styret kunde därmed kontrollera invånarna.

 

Ett exempel på det motsatta, där ett samhällsfenomen istället påverkar gatulivet, ges av den amerikanske statsvetaren Robert D. Putnam i boken Bowling Alone. Putnam visar där hur gatorna tömts på invånare på grund av ett kraftigt ökat tv-tittande. Resultatet har blivit ett sinande socialt kapital och en betydligt tyngre uppgift för planerare som fått uppdraget att lösa denna nya problematik.

 

I dagens Sverige finns fler faktorer än tv-tittandet som utmanar planerare. Alla köpcentra, till exempel, har förändrat hur vi rör oss i staden. De fortsätter att tömma gågatorna på människor. År 1955 byggdes världens första inomhusköpcentrum i Luleå, vilket är föga förvånande med tanke på norra Sveriges klimat. Sedan dess har vi kunnat ta vår tillflykt in i en kontrollerad miljö – och undkomma den mer oförutsägbara som råder på gatan. Ett köpcentrum uppmuntrar inte bara till konsumtion utan även till ett bilsamhälle, vilket vi vet har både sociala och ekologiskt negativa effekter. Planeraren måste nu övertrumfa denna form av byggd miljö som har allt att erbjuda den bekväma människan.

 

I Linköping byggs just nu Ebbepark. Utvecklingen drivs av en mångfald aktörer vars gemensamma vision är hållbara lösningar. Jag är uppvuxen precis intill Ebbepark, i T1. Som namnet avslöjar är det ett gammalt militärområde. Under åttiotalet byggdes det om till stor del, och likt miljonprogrammet var ambitionen om en bilfri stadsdel styrande i utvecklingen.

 

Och visst har det uppmuntrat till att använda gatorna för annat än transport. Det blev en lugn oas nära centrum. Men trots förutsättningar för gatuliv så gapade gatorna tomma när Sveriges kalla klimat gjorde sig påmint.

 

I Ebbepark har ett förslag med potential att överbrygga både den temperaturmässiga och mellanmänskliga kylan lagts fram av White Arkitekter. Förslaget heter Eco Canopy och idén är att glasa in ett kvarter som därmed erbjuder ett varmare klimat året runt. Här kommer kylan att stanna utanför väggarna och innanför dem får en holistisk ekomiljö ta plats. Men även sociala aspekter tas med: Eco Canopy ska vara en publik plats, vilket arkitekterna själva medger är en utmaning.

 

Även väggar av glas kan exkludera människor. Å andra sidan kan Eco Canopy med sina drastiska åtgärder utmana köpcentret och uppmuntra till fler mellanmänskliga möten. Den fysiska miljön kan inte lösa allt, men makten den har över oss människor bör tas på allvar. Självklart varken kan eller vill vi glasa in hela städer, men kanske är det en drastisk åtgärd likt ett glastak som behövs för att vi ska stänga av våra tekniska apparater och mötas? 

CAROLINE AXELBLOM

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <img>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Filtered comments

  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.

plain_text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.