movium.slu.se

movium.slu.se

Tidskriften Stad
STAD 2

Det går att planera för ökad rörlighet i vardagen – men finns viljan?

Publicerad 23 september 2013

Vi måste röra oss mer, det har regeringen bestämt. Därför har Boverket haft i uppdrag att utveckla arbetet med samhällsplanering som kan stimulera till fysisk aktivitet i vardagen. Regeringsuppdraget har resulterat i en vägledning som tar fasta på goda exempel och kopplar rörelsefrämjande planering till plan- och bygglagen.

 

Vardagsrörlighetens betydelse för hälsan är idag väldokumenterad, men att våga bygga om städerna för att tvinga fram en hälsosam livsstil är det få kommuner som vågar. Det går förstås utmärkt att leka med tanken: en kommun som helt förbjuder privatbilism kommer att få bättre luft, mindre buller och invånarna kommer av nöd att röra sig mer. Alltsammans är sådant som vi vet motverkar sjukdomar och förlänger livet. Men att bygga en stad är också att underställa sig ett visst mått av cynism. De negativa aspekterna av stadsbyggnaden är kalkylerade, godtagbara förluster.

 

Anledningarna till att inte göra det som är bäst ur folkhälsosynpunkt kan vara flera: politiska hänsyn, som att det inte är värt en valförlust att vara alltför drastisk; högljudda protester från ett ängsligt näringsliv; en rädsla för att gå för fort fram eller för långt. Enligt en enkät som Statens Folkhälsoinstitut har gjort anser bara en fjärdedel av Sveriges kommuner att det är prioriterat att arbeta med samhällsplanering för fysisk aktivitet. Nästan en femtedel prioriterar frågan lågt. I själva verket är problemet snarare att förändringarna går för trögt än att någon går för långt.

 

Flytta fram positionerna

 

Därför kan Boverkets nya rapport Planera för rörelse kanske flytta fram positionerna, eftersom den ger handfasta exempel på samband mellan byggd miljö och rörelse. Boverket har sammanställt en stor mängd forskning på området som sammantaget ger en bild av att det är enkelt att göra livet i staden mer hälsosamt med förhållandevis små ingrepp. Något bilförbud förespråkas inte, snarare handlar det om att försöka styra över trafiken till andra färdsätt som är hälsofrämjande genom nya sätt att prioritera.

 

Rapporten konstaterar att vi har gått från fysiskt krävande till stillasittande arbeten och att vardagsrörligheten har minskat. Enligt Världshälsoorganisationen är fysisk inaktivitet en av de största riskfaktorerna till att dö i förtid. Ökad vardagsrörlighet gör å sin sida att vi både mår bättre och blir gladare, heter det i inledningen.

 

Men trots bättre kunskap om rörelsens betydelse rör vi oss alltså allt mindre. Receptet är inte att informera eftersom det bara hjälper i begränsad utsträckning, utan att förändra den byggda miljön. Då kommer människor att röra sig mer, dels för att de måste och dels för att det blir enklare och trevligare.

 

– Det kommer inte att ske automatiskt, men vi måste skapa bra förutsättningar. Vi har byggt bort många av de goda förutsättningarna för att röra sig i vardagen. Det senaste seklet har vi gjort så mycket som möjligt för att få röra oss så lite som möjligt, säger Ulrika Åkerlund, landskapsarkitekt och projektledare på Boverket.

 

Planerat för bekvämlighet

 

Enligt Ulrika Åkerlund har samhället utvecklats i ett slags bekvämlighetsriktning, där allt från fjärrkontroller till bilar gör att vi slipper röra oss. Bilen är bra på många sätt, säger hon, men det bilcentrerade stadsbyggandet har haft konsekvenser.

 

– Det handlar kanske inte alltid om att vi inte vill röra oss, utan om att det inte heller går. Vi har byggt bort möjligheten att röra på sig.

 

Boverkets rapport ställer sig positiv till förtätning, men påpekar att trycket ökar på de grönområden som lämnas. Plats måste ges för lek, motion och utevistelse vilket ställer krav på ytornas omfång och innehåll. Parker kan inte ersättas med grönstråk och mikroparker.

 

Att göra det attraktivt att förflytta sig utan bil ställer också krav på estetiska kvaliteter i stadsrummet, trygghet och säkerhet, och en låg bullernivå, sägs det i rapporten. Det är i vardagens rörelser som de största vinsterna kan göras och därför måste staden utformas för fysiskt aktiv transport. Även när arbetsresor med mera görs med hjälp av kollektivtrafik innebär det mer fysisk aktivitet än vid privata bilresor.

 

– Det handlar inte om att det ska bli mer obekvämt att åka bil, utan om att det kanske inte ska främjas till varje pris. Vi lever i en tid av klimatförändringar och andra samhällsutmaningar och bilen är ett problem ur många aspekter, säger Ulrika Åkerlund.

 

Koppla till PBL

 

Boverket vill gärna koppla hälsofrämjande stadsbyggnad till plan- och bygglagen, PBL. Folkhälsa nämns inte där, men i portalparagrafen i PBL uttrycks att jämlika och goda sociala levnadsförhållanden ska främjas, liksom en långsiktigt hållbar livsmiljö. Dessutom ska planering enligt PBL tillgodose människors behov av utrymme för utevistelse. Det här har stor betydelse, eftersom det alltså finns både krav och stöd i lagen när det gäller att knyta planeringen till forskning om människors fysiska aktivitet.

 

– Man ska inte kunna komma och säga att det här inte finns i PBL. Däremot är lagen otydlig. Ett problem är till exempel att det saknas en definition av ”tillräcklig friyta”. Där ser vi ett behov av ett kunskapslyft. Vad står de här begreppen för?

 

Arbetet med regeringsuppdraget har inte bara inneburit att ta fram en vägledning. Boverket har också till exempel hållit en konferens och arrangerat workshoppar där de har bjudit in nyckelpersoner.

 

– Jag tror att det har skapat ett engagemang kring frågorna. Vi har också varit ute och pratat om uppdraget i olika sammanhang.

 

Når redan frälsta

 

Ett orosmoln är att workshopdeltagarna redan har varit intresserade av frågorna. Att nå ut till oengagerade personer är svårare. Ulrika Åkerlund har inget konkret svar på hur det ska gå till.

 

– Ett första steg för oss har varit att hitta de engagerade. Nästa steg får bli att nå dem som inte är så intresserade. En del av arbetet är att få ett gemensamt kunskapsunderlag att utgå ifrån, sedan får det utvecklas efter hand.

 

Regeringsuppdraget är nu avslutat, men Boverket arbetar med fysisk aktivitet i flera andra projekt. Men att följa upp och ställa krav på att det som förs fram i rapporten ska omsättas i praktik låter sig inte riktigt göras.

 

– Vi har ganska svaga styrmedel. Vi arbetar med information och kunskapsspridning. I vår avrapportering till Socialdepartementet tog vi upp ett antal utmaningar, saker som behöver hända för att det ska ske någonting i verkligheten.

 

Konkreta åtgärder

 

I sin rapport till regeringen efterlyser Boverket ett antal konkreta åtgärder för att den tillgängliga kunskapen ska återspeglas ute i samhället. Dels vill man att en myndighet ska ha nationellt ansvar för gång- och cykelfrågor, så som Norges motsvarighet till Trafikverket har. Dels vill man att det förtydligas var ansvaret för folkhälsofrågor ligger på kommunal, regional respektive nationell nivå, och att kompetensen i frågorna höjs. Nationella vägledningar bör också tas fram för barns och ungas utemiljöer samt för friytor, parker

och natur. Analysverktyg med mera behöver också utvecklas, menar Boverket.

 

– Det är frågor som ligger väldigt starkt i tiden. Det finns ett stort intresse för folkhälsofrågor inom planering just nu, säger Ulrika Åkerlund.

 

Att någonting faktiskt händer ute i städerna är beroende av att antingen regering och riksdag beslutar om tvingande regler eller att varje berörd instans själv driver frågorna. Kunskap om att det är viktigt att planera för ökad vardagsrörlighet finns alltså – men att omsätta den i praktiken är inget som med säkerhet kommer att ske. För Boverkets del är det inte aktuellt med någon uppföljning av att vägledningen verkligen får konsekvenser.

 

– Det är så komplexa frågor och många olika indikatorer som behöver följas att det behöver vara flera aktörer och sektorer som följer upp för att få en samlad bild av vad som faktiskt sker, säger Ulrika Åkerlund.

 

Boverket kommer att arbeta vidare med vissa aspekter av planering för rörelse inom ramen för miljömålet god bebyggd miljö.

Kolbjörn Guwallius