movium.slu.se

Illustration: Anna Olsson

Tidskriften Stad
STAD NR 22 – Tema

Där stad blir park

Publicerad 13 september 2018

Om man ser staden och dess omland som ett urbant landskap, kan man då också betrakta hela staden som ett rekreationsområde och varje gata som en tänkbar vandringsled?

 

London National Park City är ett exempel på hur stadsmiljöer omtolkas utifrån rekreativa värden. I samarbete med den sociala entreprenören Urban Good har man bland annat tagit fram en karta över London som – istället för att visa den byggda miljön – visar stadens rekreationsmöjligheter: landskapskaraktärer, parker och grönområden, vandringsleder och grillplatser. Projektet, som initierades av medborgare, är numera understött av Londons borgmästare. Medborgarnas engagemang för projektet är fortfarande en viktig beståndsdel och man uppmanas att bidra till att genomföra visionen om att London ska ses som en nationalstadspark. Detta förverkligas genom att utöva friluftsliv i staden, att plantera mer växter i trädgårdar, på balkonger och förgårdsmark samt att bilda opinion så att fler lokala politiker stödjer visionen.

 

Initiativet London National Park City förstärker framgången hos ett tidigare projekt som tillkom på initiativ av regionala och lokala myndigheter, East London Green Grid (ELGG), och som 2012 utökades till All London Green Grid (ALGG). Projektens syfte har varit att främja utformningen och genomförandet av grön infrastruktur i och omkring London genom en helhetssyn på landskap.

 

Sammanlänkat nätverk

Målet har varit ett sammanlänkat nätverk av högkvalitativ grön infrastruktur som ansluter till stadsdelscentrum, kollektivtrafiknoder, landsbygden i den urbana periferin, floden Themsen och stora arbets- och bostadsområden. ALGG kopplar samman etablerade grönområden, identifierar möjligheter för nya samt integrerar skyddade landskap med de ofta förbisedda och ibland slitna delarna av den urbana periferin. Genom att utgå från de platser där människor faktiskt befinner sig i vardagen möjliggör man rekreation. Rekreation direkt utanför dörren!

 

Att vandra i stadssammanhang förekommer också i svenska städer. Hälsans stig, ursprungligen ett initiativ från Irland och numera en företeelse i hela Europa, finns sedan 2005 också i Sverige. Initialt var det ett initiativ av Hjärt-Lungfonden, men numera är det Riksförbundet HjärtLung som äger varumärket och samordnar arbetet i samverkan med kommuner. Sedan den första stigen etablerades har ytterligare ett 130-tal stigar tillkommit i hela landet.

 

Erbjuda vardagsmotion

Syftet med stigarna är att erbjuda vardagsmotion på ett tryggt och säkert sätt. Många av lederna finns i olika urbana kontexter och drar god nytta av tätortsnära grönområden. Ändamålet med Hälsans stig är behjärtansvärt. Samtidigt skulle man önska att konceptet kunde utvecklas från vardagsmotion till att omfatta mer kvalitativa eller rekreativa aspekter av att vandra. Tänk att kunna gå tystnadens stig eller utsiktens stig genom urbana landskap!

 

Vandringsturismen växer enligt många källor. Om detta också gäller vandring i urbana sammanhang är något oklart. En intressant satsning att inspireras av finns kvar från Marseilles tid som Kulturhuvudstad 2013. Vandringsleden kallad GR ® 2013 skapades av en grupp konstnärer. Namnet syftar på det franska nationella systemet av vandringsleder genom natursköna områden, Grande Randonnée (GR), fritt översatt till svenska betyder det ungefär storslagen vandring.

 

Det finns troligtvis en ironi i valet av namn då det storslagna i GR ® 2013 inte bara är natursköna vandringar och utsikter även om dessa också finns. Det storslagna står snarare att finna i upplevelsen av hela det metropolitiska urbana landskapet med ytterområdenas komplexitet och brokighet, efterkrigstidens storskaliga bostadsområden, som både samspelar med och kontrasterar mot det dramatiska landskapet, bullriga hamnområden och övergivna verksamhetsområden.

 

Formar åtta

Vandringsleden mäter 365 kilometer och formar en stor åtta. Den ena öglan löper runt vattenrummet Étang de Berre och den andra runt bergsområdena Massif de l’Etoile och Garlaban. Konstnärsgruppens uttalade avsikt var att bjuda in vandraren till att uppleva ett landskap fullt av ovanliga historier och sevärdheter. Man önskar att upplevelserna ska skärpa sinnet hos besökarna så att man börjar se de kvaliteter och möjligheter som kan finnas i urbana landskap om man tittar bortom den gängse förståelsen för vad som anses vara vackert.

 

Konstnärers önskan att få oss att se landskapet med nya ögon genom att vandra är inte nytt. Konstverket i detta nummer av Tidskriften STAD beskriver hur den brittiske konstnären Nathan Coley inledde invigningen av sitt verk And We Are Everywhere med en vandring från Lunds domkyrka till Brunnshögsområdet där verket uppförts (se sidan 46).

 

I slutet av 1960-talet vandrade konstnären Richard Long fram och tillbaka tvärs vidsträckta landskapsrum och dokumenterade de spår i landskapet som vandringen gav upphov till. Dessförinnan hade konstnärsgruppen Situationist International under 1950-talet, genom bland annat Guy Debord, skapat konceptet dérive, att planlöst röra sig tvärs territorier och atmosfärer, som en motkraft till vardagens monotona tristess.

 

Svårfångat verk

Konstnären Robert Smithson skapade under 1960-talet verket Monuments of Passaic New Jersey. Verket är svårfångat och består på sitt sätt av flera olika delar. Den mest påtagliga delen är en fotoserie som beskriver industrilandskapet längs med floden Passaic i utkanten av New Jersey. Men dessa fotografier betraktades egentligen inte av konstnären som en del av verket. Istället var avsikten att betraktaren skulle ta sig ut till industrilandskapet och på plats uppleva det. Enligt Smithson är det territoriet i sig som är konstverkets medium.

 

Vad dessa konstverk har gemensamt är att de tar vandringen från att vara en rekreativ upplevelse till att också vara en politisk handling i den meningen att de vill få oss att se något på ett nytt sätt. Kanske är det staden, kanske förorten eller industrilandskapet, kanske den livsstil som vi ägnar oss åt.

 

Ett steg längre

I projekten kring London National Park City tas detta ett steg längre genom att också be oss interagera med både visionen och det faktiska fysiska urbana landskapet. För Robert Smithson handlade det om att vidga blicken för vad vi betraktar som estetiska kvaliteter i ett stycke land. Att möjliggöra för betraktaren att interagera med konstverket är vad franske konstkritikern och curatorn Nicolas Bourriaud under sent 1990-tal kallade en relationell estetik.

 

Kanske är det just det vandringen genom våra urbana landskap är – en relationell upplevelse? Att genom vandring kunna adressera såväl vårt behov av motion, rekreation, inflytande och en förnyad estetisk syn på vår vardagsmiljö är i varje fall en helhetsupplevelse att hänge sig åt för allt fler.

 

Gå ut och gå i stan! På följande hemsidor kan du hämta inspiration till urbana vandringar i London, Marseilles och i Sverige längs Hälsans stig:

- nationalparkcity.london

- gr2013.fr

- naturkartan.se/sv/halsansstig

 

Rättelse: I den tryckta versionen av STAD har vi tyvärr angivit fel skribent, här är det rätt.

CAROLINE DAHL

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <img>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Filtered comments

  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.

plain_text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.