movium.slu.se

movium.slu.se

movium.slu.se

Tidskriften Stad
STAD 3

Blir det bättre att leva i en region med fler kärnor?

Publicerad 2 december 2013

Inom arbetet Strukturbild för Skåne lyfts en flerkärnig ortsstruktur fram som en bärande idé för Skånes utveckling. Men vad innebär flerkärnighet i en regional skala? Gör flerkärnighet Skåne till en bättre plats att leva på? Stads Caroline Dahl stämde träff med Therese Andersson, enhetschef vid Region Skåne, för att få svar på sina frågor.

 

Man har nog alltid sagt om Skåne att regionen är flerkärnig, konstaterar Therese Andersson inledningsvis i vårt samtal. Therese Andersson är chef på enheten för planeringsstrategier vid Region Skåne, den organisation som lett arbetet med Strukturbild för Skåne och dess filosofi. Sedan 2011 har dock bilden av ett flerkärnigt Skåne undersökts och utvecklats genom ett regionalt arbete med målsättningar och strategier för ”den flerkärniga miljonstaden”.

 

Att se det regionala sammanhanget som en gemensam miljonstad väckte dock debatt bland Skånes starka städer. Numera arbetar man snarare utifrån begreppet ”det flerkärniga Skåne”. Det är mångfalden av orter av jämförbar storlek, belägna på korta avstånd från varandra, som utgör utgångspunkten för definitionen av Skåne som en flerkärnig region.

 

– Det finns förvisso en historisk tyngdpunktsförskjutning mot sydvästra Skåne och Malmö-Lundområdet, men jämfört med andra storstadsregioner i Sverige och norra Europa är denna gravitation mot ett regioncentrum inte så dominant. Västra Götaland och Stockholmsregionen är i mycket högre utsträckning dominerade av sina regioncentra, även om utbyggnaden av kollektivtrafiksystemet, och de så kallade ABC-städerna i Stockholmsregionen under 1950-talet, försökte avlasta de mer centrala delarna, säger Therese Andersson.

 

Intresset för att definiera och teoretisera stadsstrukturer har skiftat över tid. En forskare som arbetat under flera år med stadsstrukturens betydelse för hållbarhet är den skotska forskaren Hildebrand Frey. I boken Designing the City: Towards a More Sustainable Urban Form diskuteras enkärniga stadsstrukturer, flerkärniga monocentriska eller polycentriska stads- strukturer och nätverksstäder, både som teoretiska modeller och faktiska exempel. Region Skåne använde sig av ESPON:s (European Observation Network on Territorial Development and Cohesion) index för att hitta rätt bland definitionerna och studerade graden av polycentrism genom att kartlägga tre faktorer: tätortsstorlek, tätortslokalisering och interaktionen mellan orterna (se fakta längre ned).

I Strukturbild för Skånes inledande studier konstaterar man att regionen präglas av en hög grad av polycentrism. Man konstaterar också att ”flerkärnighet kan studeras på olika geografiska nivåer, på såväl kommunal som regional och nationell nivå”. Jag frågar därför Therese Andersson på vilket sätt de regionala studierna om flerkärnighet får betydelse på den lokala nivån.

 

– Vi upplever att Skånes kommuner delar bilden av Skåne som flerkärnigt och att det har skapat utrymme för en diskussion om stadsutveckling på många nivåer, svarar Therese Andersson.

 

Konceptet, säger hon sedan, tillåter att man ser bortom de administrativa gränserna som kommunerna är och istället ser på de faktiska strukturerna, tillgängligheten och landskapet som organiserande faktorer för samverkan och planering. Strukturbild för Skånes arbete med flerkärnighet på den regionala nivån tycks också ha inspirerat flera kommuner till att studera hur samspelet mellan den egna kommunens tätorter ter sig. Konceptet kring flerkärnighet ger också ett incitament för prioritering av insatser, även om Strukturbild för Skåne menar att flerkärnigheten gynnar en regional balans i stort.

 

– Flerkärnigheten handlar aldrig om att dämpa en stark utveckling av en kärna, utan istället om att lyfta kärnor, och också om att bilda delregionala sammanhang, där samverkan innebär att man blir mer konkurrenskraftig tillsammans genom att man kompletterar varandra, förtydligar Therese Andersson och tillägger:

 

– Att alla tätorter inte kan upprätthålla ett brett utbud av service är tyvärr en välkänd utmaning för hela landet. Att då skapa samverkan mellan orter och dela på vissa funktioner är lovvärt, samtidigt som det ställer krav på en god tillgänglighet mellan kärnorna.

Styrkan med flerkärnigheten är att den också uppmuntrar till en mångfald av olika orter och miljöer, något som är väsentligt för att kunna ta tillvara de skilda förutsättningar som faktiskt finns inom regionen. Det finns inte en slags livskvalitet som tilltalar alla, betonar Therese Andersson. Hon tycker snarare att man ska beskriva Skåne som en mosaik av olika slags livskvaliteter. Kvaliteterna som finns i de urbana och täta miljöerna skiljer sig från dem man får i de mindre byarna eller på landsbygden. Därför är en av de förslagna strategierna i Strukturbild för Skåne just att ”ta tillvara på och utveckla det unika i varje plats”.

 

– Livskvalitet skapas av dagliga beslut, säger Therese Andersson.

 

Strukturbild för Skåne pekar på vikten av att ” i den fysiska planeringen utgå från människors behov och skapa förutsättningar för att utveckla miljöer där människor vill vistas”. Det handlar också om att placera målpunkter så att alla kan nå dem, och att arbeta med mellanrummen så att de blir attraktiva, trygga och trivsamma. De föreslagna strategierna som nu finns framarbetade i Strukturbild för Skåne känns långt från de teoretiska resonemangen och övergripande perspektiven som präglade det inledande arbetet med Skånes stadsstruktur. De är troligtvis mycket användbara i planeringsarbetet på alla nivåer.

Att arbeta med flerkärnighet som utgångspunkt för regional utveckling är inte nytt. Redan de tidiga försöken till en gemensam syn på utvecklingen av EU:s territorium från tidigt 1990-tal tog fasta på en så kallad polycentrisk utveckling. Då benämndes strategierna för ESDP, European Spatial Development Perspective. Senare tids policydokument från EU, såsom Horizon 2020 och Leipzigstadgan, har hållit fast i det rumsliga konceptet kring ett flerkärnigt Europa, och jag ställer mig frågan om varför den flerkärniga idén vuxit sig så stark i Europa och i Skåne. Att den flerkärniga stadsstrukturen anses ha fördelar för en ekonomisk tillväxt är säkert en del av svaret. Men gäller det även andra hållbarhetsaspekter?

 

I en artikel av den japanska forskaren Akiko Okabe, publicerad i boken Future Forms and Design for Sustainable Cities (Mike Jenks och Nicola Dempsey, red), jämför författaren den monocentriska Tokyoregionen med den polycentriska Randstadregionen i Holland utifrån deras förutsättningar att åstadkomma en hållbar region. Okabe konstaterar att Tokyo-regionen är en av de till ytan största enkärniga regionerna i världen. Regionen har uppstått från den enkärniga staden Tokyo och expanderat utåt till att nu omfatta en vidsträckt region, som dock fortfarande i mångt och mycket kretsar kring den ursprungliga kärnan.

 

Randstad består däremot av ett pärlband av självständiga städer med god tillgänglighet dem emellan. Okabe hävdar bland annat att den polycentriska stadsregionen har fördelar för livskvaliteten genom att den kom- pakta staden medger en närhet till omkringliggande grönområden utanför stadsranden. Med ett högkvalitativt och utbyggt kollektivtrafiksystem, som ger en god tillgänglighet mellan de olika kärnorna i den polycentriska strukturen, anses också de urbana kvaliteterna vara jämförbara med den större ”storstadskärnan”. Avgörande för stadsregionernas framgång är dock deras möjlighet till successiv anpassning till nya eller förändrade behov och livsstilar, anser Okabe, och pekar sammanfattningsvis på tre faktorer för utvecklandet av en hållbar stadsregion:

 

* Ett polycentriskt system som samtidigt också kan uppfattas som en sammanhängande enhet.

* En tydlig skillnad mellan tätortsmiljöer och omkringliggande landskap.

* En flexibel och dynamisk förvaltning av regionen.

I Sverige förvaltas regioners rumsliga utveckling främst av kommunerna genom det så kallade planmonopolet. Kommunernas planmonopol är en grundbult i svensk plan- och bygglagstiftning och den regionala planeringen har genom tiderna tillmätts liten betydelse. Då och då höjs röster för en starkare regional planering, ofta utifrån en strävan efter ökad regional samordning, så att landskapen mellan orterna ska skyddas från ytterligare exploatering. Stockholmsregionen har bedrivit regional planering under många år och här finns, liksom i Göteborgsregionen, mycket att lära och inspireras av.

 

Det finns samtidigt mycket som pekar på att Region Skåne, istället för att gå vägen via en av lagstiftningen förstärkt och sanktionerad regionplanering, är inne på en alternativ väg. Styrkan med Skånes arbete är tydligheten av ett rumsligt koncept och den breda uppslutningen kring detta. Än mer intressant är att konceptet är möjligt att implementera i olika skalor, hela vägen från den övergripande regionala skalan ner till stadsdelars relationer och samverkan.

 

Jag frågar avslutningsvis Therese Andersson vad som händer med landskapet mellan kärnorna. Hon nickar ivrigt och berättar om nästa steg i arbetet:

 

– Det handlar om att utveckla samspelet mellan kärnorna och deras omland, och hur interaktionen mellan stad och land kan förstås i en regional skala.

 

 

Fakta: Polycentrism

Polycentrism förklaras som graden av beroende, eller dominans, mellan de ingående orterna. Om en ort blir så starkt dominerande över de andra att de andra orterna enkelriktat vänder sig till denna för exempelvis arbete, service och nöjen uppstår en hierarkisk polycentrism.

 

Om orterna däremot har ett balanserat utbyte av rörelser och kompletterar varandra i fråga om utbud av olika slag betraktas strukturen vara en komplementär polycentrism.

 

Fakta: Strukturbild för Skåne

Strukturbild för Skåne startade som ett projekt år 2005, men är sedan 2011 en del av Region Skånes ordinarie verksamhet. Strukturbild för Skåne drivs av ett projektsekretariat på Region Skåne, där avdelningen för samhällsplanering och enheten för planeringsstrategier är ansvariga. Arbetet sker genom en kontinuerlig, aktiv och nära dialog med Skånes 33 kommuner.

Källa: skane.se/strukturbild

 

Läs mer:

Förslag till strategier för den flerkärniga miljonstaden Skåne – Strukturbild för Skåne. Region Skåne, 2012.

Flerkärnighet i Skåne. Region Skåne, 2011.

Tidningen Strukturbild 2.0. Region Skåne, 2011.

www.skane.se/strukturbild

Sustainable City Regions, Akiko Okabe i Future Forms and Design for Sustainable Cities, Mike Jenks & Nicola Dempsey (red), 2005.

Designing the City: Towards a More Sustainable Urban Form. Hildebrand Frey (2004).

Caroline Dahl