movium.slu.se

Tidskriften Stad
STAD 18

Bagdads röda ros

Publicerad 6 september 2017

Alla människor, oavsett ursprung, har en relation till naturen. Yusra Moshtat minns Bagdads röda rosor.

 

Yusra Moshtat blir glad när hon ser kvinnor iklädda sjal som sitter i en park och ser sina barn eller barnbarn leka på gräset och bland buskarna. Att besöka en anlagd park är att vistas i natur för väldigt många människor världen runt. En picknick i parken samlar familj och vänner runt grillen och matkorgen. I otämjd natur finns giftiga ormar eller andra obehagliga kryp, taggiga grenar och vassa blad.

 

Det finns de i Sverige som uppfattar det som ett problem att invandrare inte vistas ute i naturen på nordbors vis, menar Yusra Moshtat, miljöinspektör i Göteborgs Stad och även fristående integrations- och naturaktivist.

 

– Istället borde vi se vilka erfarenheter och kunskaper som invandrare har och hur dessa kan berika det svenska samhället, säger hon.

 

Relation till natur

Yusra Moshtat är övertygad om att alla människor oavsett ursprung bär på någon form av relation till, och känsla för, naturen. Själv har hon inte återvänt till Irak sedan Gulfkriget 1993. Men minnet av de rosor som växte vid Tigris och i Bagdad, deras färg och starka doft, lever kvar. Liksom av att sova under en fantastisk stjärnhimmel på husets platta tak när sommarnattens svalka efterträder dagens mördande hetta. När hettan i Bagdad var som värst åkte familjen tillsammans med grannar till bergen och vattenfallen i irakiska Kurdistan. Minnet av växter och djur, som hon då inte hade namn för, vävs samman med minnen av skratt, mat och lek.

 

Den kärlek till naturen som hon mötte hos många infödda svenskar blev en ny erfarenhet.

 

– Naturen är som en gud för er.

 

Traumatiska upplevelser

Det är svårt att komma som flykting med ofta traumatiska upplevelser och tunga separationer i bagaget. Särskilt svårt är det att komma från ett muslimskt samhälle till ett kristet men samtidigt sekulärt land. Frågor kring bostad, arbete, språk och familjemedlemmars väl och ve tar all kraft. Svenskars relation till natur och friluftsliv upplevs inte som särskilt angeläget. Det tar också tid att orka släppa fram egna minnen från platser och situationer som kanske inte längre existerar, eller som en troligen aldrig kan återse.

 

Till skillnad från många andra invandrare fick Yusra Moshtat snabbt kontakt med svenskar och det svenska samhället och hon arbetar med det som hon är utbildad för. Det tog dock många år innan hon förstod värdet av att äga ett par gummistövlar eller njutningen av att vandra i naturen tyst tillsammans med andra. Men tidigt efter ankomsten till Sverige blev skogen ändå betydelsefull – det gick lättare för hennes svårt sjuke son att andas bland träden långt från bilars avgaser.

 

Sämre hälsa

Hälsoeffekter av att vistas utomhus i natur är en anledning till att koppla samman integrationsarbete med introduktion till naturen. Människor med utländsk bakgrund har sämre hälsa än genomsnittssvensken och lever ofta under pressade ekonomiska förhållanden. Många bor i förortsenklaver eller i städernas utkanter – isolerade från stadskärnorna men nära natur.

 

Och eftersom svenskar tillmäter naturen så stort värde är introduktion till syn på natur och friluftsliv värdefulla verktyg för integration.

 

Yusra Moshtat var projektledare för projektet ”Med andra ögon – naturmöten med invandrare” som Göteborgs Stads Miljöförvaltning genomförde 2006–2008 på uppdrag av Naturvårdsverket. Numera är det vid sidan av arbetet som miljöinspektör som hon bedriver verksamheten som natur- och integrationsaktivist genom föreläsningar, kursverksamhet och medverkan i olika officiella och inofficiella arbetsgrupper och nätverk.

 

Samlar företrädare

En av dessa arbetsgrupper är Integrationsgruppen hos Landsbygdsnätverket, ett EU-finansierat nätverk under Jordbruksverket som samlar företrädare som arbetar för landsbygdens och kustsamhällenas utveckling. Innan Yusra Moshtat fick en plats i arbetsgruppen saknades helt representanter med invandrarbakgrund.

 

Landsbygden i Sverige behöver nya invånare. Många nykomna har arbetat med jordbruk, men det är också många andra yrkesgrupper som efterfrågas utanför storstäderna. Att förstå den centrala roll som friluftslivet har på många mindre orter kan vara en nyckel in i samhället för nya svenskar.

 

Lika villkor

– Men det är två kulturer som ska mötas på lika villkor, det handlar om att byta erfarenheter, poängterar Yusra Moshtat.

 

– Ni kan introducera oss till blåklockor, kantareller och bofinkar och vi kan lära er använda kryddor och hur en mogen melon bör dofta.

 

Och kanske att de av oss som är uppvuxna med skog, äng och hav in på knutarna, med gummistövlar, ryggsäck med apelsin och varm choklad, bör rikta strålkastaren mot oss själva; allt fler av oss lämnar allt mer sällan den täta tätorten och är inte sällan okunniga om naturens processer.

 

Oron för att alltför få invånare i framtiden kommer att ha ett intresse för naturvård och förståelse för värdet av biologisk mångfald var en av Naturvårdsverkets utgångspunkter i uppdraget ”Med andra ögon – naturmöten med invandrare”. Men många saknar redan idag gummistövlar. 

ANNA LENNINGER

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <img>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Filtered comments

  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.

plain_text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.