movium.slu.se

Illustration: Caroline Axelblom

Tidskriften Stad
STAD 25 – Ledare

Gud i maskineriet

Publicerad 20 maj 2019

Klimathotet är en realitet. Unga reser sig, kräver av vuxenvärlden att göra just det som vuxna ska: ta ansvar. Hålla sina löften.

 

Somliga menar att det är kört, att vi bör ägna oss åt palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede, och sluta ödsla energi på sådant vi inte kan göra något åt. Det är för sent. Andra menar att vi står på tröskeln, men att vi har chanser ännu. Vi kan göra rätt. Men vi har inte lång tid på oss.

 

Hur ska vi undvika att ta klivet över tröskeln? Det är som om vi målat in oss i ett hörn. Hur kommer vi härifrån? Hoppas vi på en deus ex machina – en gud i maskineriet – det vill säga att något osannolikt ska ske? Att någon, eller något, plötsligt ska visa sig och lösa detta gigantiska problem åt oss?

 

Jag sitter på ett i raden av seminarier som arrangeras av Svenska kyrkan i Lund, denna gång på Moderna Museet i Malmö. Kyrkan är byggherre i stadsdelen Brunnshög i Lund, ett av de stora pågående stadsutvecklingsprojekten i landet. Kyrkan använder sig konsekvent av konstens metod för att undersöka hur den på bästa sätt kan skapa livsmiljöer för framtiden på sin mark.

 

Det är självklart att gå via konsten: den tusenåriga domkyrkan i Lunds centrum är ju byggd av konstnärer. Alltså bjuder kyrkan in konstnärer från olika håll i världen att komma och ställa frågan: vad är en stad för människor? Här går det långsamt, det tar verkligen tid. Kyrkan har tid och råd att prova sig fram, man gör inget förhastat, faller inte till föga för några traditionella stadsbyggnadsmodeller. Ingen vet vad nästa steg är. Frågan är om det ens kan bli fel eftersom konstens metod förutsätter total lyhördhet för allt som sker under hela processen. Det är lek på allvar.

 

När jag ser om Lars von Triers film Melancholia från 2011 går det sakta upp för mig: detta konstverk blottlägger oss och vår tid. Jag ser ett bröllop i överflöd: det är ju vår egen pösmagade civilisation. Limousinen är för stor för vägen den färdas på, den kör fast. Brudparet kommer försent till sin egen fest som arrangerats på ett slott. Bruden tappar koncepterna, hon gör allt man inte ska på sitt bröllop: rusar från festen, förför en annan man, river sönder sin klänning. Bröllopet slutar i en insikt om att allt redan är försent, det är ett pågående sönderfall.

 

I filmens andra del är katastrofen oundviklig. En planet kommer att kollidera med jorden. Förnekaren, mannen, finns där. Han har gjort teoretiska beräkningar: inget kommer att hända, allt kommer att förbli som vanligt. Här finns också den skräckslagna kvinnan som försöker rädda sitt barn. Men hon har ingenstans att ta vägen. Hotet hänger över tillvaron, planeten Melancholia närmar sig och kommer att krossa jorden.

 

Barnet är ovetande om allvaret men fascinerat, modern har ångest. Den deprimerade bruden, som kommit till platsen för att vila upp sig efter det misslyckade bröllopet, slutar förneka. Hon följer snarare förloppet än går emot och blir stark. Hon lierar sig med barnet, går in i leken. De båda bygger en koja där de ska sitta när Melancholia närmar sig, den ska vara deras skydd.

 

De håller varandra i handen. Ingen av dem är rädd, de är i kojan, i leken. Modern är samlad men livrädd. Mannen har begått självmord: han hade ju fel. Kvinnorna och barnet sitter i kojan, planeten rusar emot dem. Kollisionen är ett faktum och allt förintas i ett bländande ljus.

 

Här finns ingen deus ex machina. Men i det här fallet verkar leken erbjuda en alternativ väg ut. Slut därmed på von Trier. Frågan om vad konsten som metod kan göra för oss blir däremot hängande kvar. Och då menar jag inte i form av palliativ vård, utan som ett sätt att undersöka vilka möjligheter vi har.

TITTI OLSSON
Chefredaktör STAD

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <img>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Filtered comments

  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.

plain_text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.